Jag skapade ett mastodon-konto april 2017 efter att ha läst om det i en artikel om nya socmedia (indieprojekt är oftast intressanta, om ibland bara i teorin) och de första åren var det en ganska slumrande tillvaro: jag tittade in nån gång ibland, skrev nåt om något nischämne och använde det mer som en stuga på vishan i kontrast mot Twitters hetsiga mångmiljonstad.
Sen såldes Twitter till en fascist och det blev alltmer ohållbart att vara kvar, så något halvår senare var min mesta aktivitet på Mastodon.
Eftersom jag är intresserad av hur det fungerar har jag försökt snappa upp vad som händer, så nedan kommer några nedslag i ibland nedslående och ibland bara skrattretande händelser som nog får samlas under rubriken Drama, plus lite annat smått och gott under andra rubriker. Nån dag ska det nog struktureras upp lite bättre
När ”Pakten” refereras handlar det om the Mastodon Server Covenant, som är en överenskommelse om att sköta sin instans på ett schysst sätt.
Drama
Stora känslor, höga debattvågor och ibland stormar i vattenglas.
.se
Det var inte bara jag som lämnade Twitter, utan många andra sökte nytt, så ett antal svenska instanser snurrades igång på allvar, däribland Mastodon.se som varit registrerad sen länge, men p.g.a. sin TLD blev det uppenbara målet för twitterlämnarna.
Nackdelen var bara att det visade sig att admin hade en ”alla får klara sig själv”-attityd till användarskydd (som moderering och vilka som var välkomna att registrera sig etc), vilket exploderade i nyllet i december ’22 när en transfob fick hålla låda på .se och en annan instans admin även uppmärksammade att .se inte hade en enda blockad server, inte ens kända nazistinstanser och kända övergreppsinstanser (som en jämförelse så har huvud-mastodon, .social, i skrivande stund runt 270 helt blockerade servrar på sin lista).
Det försvarades av .se-admin med yttrandefrihet och att man inte kan lämna hat outmanat (han tänkte dock inte själv utmana, utan lämnade det till andra, han skulle bara leverera plattformen där det kunde ske) och att han inte litade på andras bedömningar (d.v.s. förkastade grundbulten i federerad social media: att lita på att folk inte är bad actors förrän de visar det eller andra bekräftar det) det handlade om en kampanj mot honom efter att några hade påpekat hans uttalanden om ”globalister” (en etablerat antisemitisk term). Eftersom det inte var roligt längre så skulle .se läggas ner.
Efter en hel del mer diskussion sa han att .se skulle fortsätta med andra som skötte modereringen och efter en öppen ansökningsprocess tillsattes hans bror.
Något senare kom meddelandet att .se skulle stängas ner eftersom den hamnat på mångas blocklistor (och, kan man anta, många hade lämnat).
.se:s öde är något som så enkelt kunnat undvikits genom att aktivt se till sina medlemmars bästa: för är en instans en freeze peach zone med uttalad ambition att inte blockera annat än i absoluta nödfall så är den inte säker, utan tillåter de illvilligaste aktörerna att sätta tonen – de som ”bara lyfter frågan” och gör en debatt av andras existens. Vägrar admin dessutom lita på att andras bedömningar, oavsett om det är en erkänt engagerad och saklig bedömare, har den inget berättigande att vara del av en federation, utan kommer bara bli en skadevektor och andra instanser kommer inte se det som en säker instans att federera med.
.lol
JK Rowling förstör allt kul. Mastodon.lol hade 18k användare när Hogwarts Legacy släpptes och debatten om att göda transfobens redan stinna kassa tog fart igen.
Några som tröttnat på att diskutera in absurdum tog det till en ny nivå genom att spoila slutet av spelet, varpå admin tyckte det var att gå för långt eftersom ”inte alla Harry Potter-fans känner till att JK är ett problem” och började sparka ut folk.
Backlashen på det blev att han kallades TERF av några, tappade det helt och stängde ner. Från början tänkte han göra det omedelbart, men fick så mycket skit för att han bröt mot Pakten att han blev tvungen att hålla öppet i tre månader till.
queer.af
I januari ’24 meddelade queer.af, en liten, men populär HBTQ-instans, att då de inte ville stödja talibanerna med pengar p.g.a. att .af är Afghanistans toppdomän, skulle stänga ner och hjälpa medlemmarna migrera sina konton till andra instanser.
Innan de hann sätta planen i verket blev domänen beslagtagen och misstankarna föll naturligtvis på att talibanerna hade fått nys om domännamnet och stängt ner det direkt. Styret i Kabul har dock dementerat uppgifterna och om det är nån vi kan lita på är det väl Talibanerna?
Tyvärr finns det än så länge inget (hanterbart) sätt att migrera en instans till en annan domän, ens under normala omständigheter, vilket egentligen inte borde vara så svårt att lösa (t.ex. genom att instansen som byter namn kör en re-announce från den gamla domänen med ett kodversionen av ”hej! det här är domännamn.tld som byter till nyttdomännamn.nytld”).
.au
Australiens största instans med omkring 4k användare som stängdes ner ’23 av admin när han inte omgående fått svar på en fråga till masto-utvecklarna. Han först att Mastodon.au skulle stängas inom en vecka, men fick så mycket skit för att han bröt mot Pakten att han blev tvungen att hålla öppet i tre månader till.
Han hade stora planer om att kunna ta betalt, men fick nöja sig med att bli ännu en entreprenör som inte förstår det sociala i sociala media.
SpamSpamSpamSpamSpamSpamSpamSpam
Även om fediversum självklart drabbats av enstaka spam i form av enskilda botar så var det som hände i februari ’24 någonting helt annat: tiotusentals botkonton registrerades och hundratusentals spammeddelanden skickades.
Instansadmins fick både mycket att göra och förståelig panik: vem är det? Är det en koordinerad attack från en stat eller organisation?
Det visade sig handla om något så fånigt som en konflikt mellan två parter där den ena bestämde sig för att attackera den andres Discordserver med hjälp av ett script som skapade botkonton på främst Misskey-servers, men även andra servers som inte hade tillräckligt säker registrering. Nåt som orsakade att ett antal mindre instanser blev spamvektorer och väldigt många medlemmar bl.a. fick bilder av spam (ja, produkten spam) skickade till sig.
Det stora problemet är egentligen inte spammet, utan effekten det hade på framför allt mindre instanser vars admins av en eller annan anledning inte hade resurser att hantera det i realtid och därför fick lagringsutrymmet fyllt eller enorma räkningar för molnlagring.
Värt att notera är f.ö. att Discord inte verkar ha några fungerande mekanismer för att rapportera abuse eller ”planering av illegal aktivitet”, utan bara enskilda meddelanden och användare.
Spamkampanjen bromsades genom idogt arbete från några olika instanser och tog en paus när en av de inblandade greps.
Tyvärr blev nog avtrycket bestående då ett antal mindre instanser helt enkelt gav upp.
Opt-out
Det roliga med öppen programvara och dito protokoll är att vem som helst kan bygga nånting på det. Det dåliga är det inte helt sällan är nån med en tech bro-hjärna som säger till dem att medgivande är oviktigt, så folk får neka i efterhand. Och varje gång får de skäll och varje gång är det nån som försvarar dem med att ActivityPub (AP) som Mastodon / fediverse utgår ifrån är opt-out per default och saknar en massa säkerhetsspärrar så hackers, företag och spioner kan redan göra motsvarande och därför är opt-out på ännu en grej inget problem utan en feature.
Istället för att tänka till lite och föreslå att problemen med AP fixas så att folk slipper bli överraskade av att de per automatik är öppna för saker de inte ens visste fanns.
Sökmotorer
Eftersom Mastodon lanserades utan nån form av effektiv sökning på profiler och dylikt så var det självklart att nån skulle bygga en mastodonsök och lika självklart var det att den lanserades med att den som inte ville bli sökt skulle markera det med en hashtag på sin profil.
Inte alla uppskattade det. Framför allt inte de som haft dålig erfarenhet av Twitters sökfunktion som trakasserivektor, vilket gjorde att utvecklaren fick skäll, en del oförtjänt p.g.a. missförstånd om vad sökmotorn skulle gå igenom för material.
Senare implementerade Mastodon en egen sökfunktion för allt publikt innehåll som, efter lite skäll, lanserades som opt-in.
Broar
Diverse instanser har byggts för att spegla Twitter- (och senare fascist-X-) innehåll till Mastodon, vilket gör att man kan följa en twittrares inlägg utan att besöka twitter. En hel del av instanserna är dock blockerade av andra p.g.a att twittrarna inte haft möjlighet att välja om de vill bli speglade eller inte.
I och med BlueSky-lanseringen blev folk intresserade av att skapa protokoll för att koppla ihop dem också, så sagt och gjort var det en som snickrat ihop en bro för att följa konton över sitegränserna. Med opt-out via alltifrån hashtag på profilen till att maila honom. Med de två nätverkens användarbas på hittills över miljoner är det intressant hur han hade tänkt sig att mail skulle vara en hållbara process om ens en procent inte vill vara med.
Mer lär följa…
För det är så mycket som missats.