skrivet

Under veckan har det dykt upp en diskussion om skitjobben – eller ja, kanske inte dykt upp så mycket som reanimerats. But I digress…

Det som inte förvånar mig i diskussionen är åsikterna om vad ett skitjobb är och inte är – de flesta verkar ha olika definition – men det som förvånat mig är synen på yrkesstoltheten som någonting passiviserande, någonting som är i grunden dåligt för de anställda.

Jag blev uppmärksammad på diskussionen via Twitter, som så ofta nuförtiden.

Mot en bakgrund av ..?

Agnes skriver på ETC om skammen kopplad till omgivningens syn på ”skitjobb” och den som utför dem och hur det förhindrar skitjobbaren att kunna känna yrkesstolthet och tja, jag kan väl inte annat än att hålla med: mobbning stärker ju knappast självförtroendet och känslan av egenvärde.

Jesper replikerade på sin blogg att ”Frågan är bara om yrkesstolthet är den givna lösningen. Idéen om yrkesstolthet bygger bland annat på förvirringen kring arbetets dubbelkaraktär. Vi skall tydligen vara stolta över arbetets innehåll […] men bara inom formen av en anställningskontrakt” vilket dock känns som en ganska tom kritik – klagomål på att stolthet över ens insats och skicklighet inom yrket bara rör just det man jobbar med.

Malin på Göteborgsposten gav precis sin syn på debatten med påståendet att det inte finns några skitjobb och lägger delvis över skulden på skitjobbsänslan på de drabbade – de har ett lillebrorskomplex som gör att de ”[lägger] över skulden på “de där uppe” [som] ett bekvämt sätt att slippa ta itu med sina egna känslor av missnöjdhet och tillkortakommande” så med andra ord tror de bara att omgivningen tycker det de jobbar med är ett skitjobb, trots återkommande bevis på motsatsen.

En sak som jag skulle vilja lyfta fram ur Malins argumentation här är ”I grunden handlar det om att alla människor borde ha en yrkesstolthet.” Nedan ska jag försöka förklara vad jag menar.

(Yrkes-)stolthet och fördom

Yrkesstoltheten är¹ att vara stolt över det du gör som är relaterat till din anställning och hur väl du gör det – en del av ditt egenvärde på arbetsplatsen. Om arbetsgivaren eller omgivningen inte vet att värdera ens yrkesskicklighet eller insats så bör det ses som en förolämpning, inte ett tecken på att man inte bör känna yrkesstolthet – och förolämpningar mot ens värde, ens stolthet, ens yrkesskicklighet bör tas strid om. Vare sig det sker fackligt eller privat.

Yrkesstoltheten i sig exkluderar inte (vilket Jesper verkar vilja påstå) en stolthet över ens andra förmågor och kunskaper lika lite som andras syn på ditt yrke utesluter att du ska kunna känna stolthet över vad du gör. Att på sin fritid vara en sjujäkla pianist ger ingen yrkesstolthet för piloten, men det skulle förvåna mig om det inte fanns stolthet över pianoförmågan ändå.

Jobbar du under usla förhållanden är yrkesstoltheten ett utärkt sätt att behålla lågan för att (försöka) förändra situationen. En usel arbetsgivare kommer annars bara använda din brist på yrkesstolthet till att försämra din situation med mer övertid, sämre villkor o.s.v.. På denna punkt är nog vi alla överens.

Ser omgivningen ditt jobb som något att skämmas över? Ifrågasätt dem. Varför ska din lagliga anställning, oavsett om du gör det för att du älskar arbetsuppgiften eller bara vill ha pengar till hyran, vara något att skämmas för?

___________________________________________________

¹ja, enligt mig då

Men så var det då det här med skitjobb…

Ja, finns det eller finns det inte skitjobb? Agnes säger att det finns och baserar sin syn på att det handlar om arbetsvillkor, Jesper anser det relativiserar skitjobben då han har en klar definion av vad ett skitjobb är och att det inbegriper specifika yrken, medan Malin hävdar att det inte finns några skitjobb över huvud taget. Det verkar m.a.o. vara väldigt individuellt hur man ser på saken.

Malin skriver ”Det spelar ingen roll om man städar, tar blodtryck, ritar hus eller för den sakens skull skriver ledare, så länge man trivs och gör sitt bästa. Det finns inga skitjobb.” men jag tror faktiskt inte på henne. Jag tror till och med hon, för den sakens skull även från sin position som ledarskribent, har en (möjligtvis outtalad) lista med jobb hon hellre skulle gå fattig än att ta (ja, fram till att hon verkligen blev fattig då).

Jespers skitjobbslista innehåller att bara ha en enda simpel arbetsuppgift (exempelvis vakt innanför spärrarna i tunnelbanan och vara ”underställd maskinerna”) eller inte har någon samhällsnytta / inte är till nytta för mänskligheten (som att jobba inom vapenindustrin) och han motiverar sig med hänvisningar till både att Marx sa att ”arbetet tar ifrån arbetarna all sin värdighet, moral och deras människovärde” och att redan de gamla grekerna hade inställningen att ”Arbete ansågs fördumma människan och var något man lät slavar och brottslingar ta hand om”. Jag skulle dock säga att vi har kommit en ganska lång väg i människosyn från de samhällena och den synen på människan och dess värde (även då vi tyvärr har långt kvar att gå), så att applicera slavägande samhällens moral på vår egen kanske inte är riktigt riktigt. Även Marx skulle nog revidera sin åsikt en smula om han exempelvis levt i Sverige under ABF:s storhetstid, råkat ut för jobb inom exempelvis Medecins Sans Frontieres, eller inom Hemtjänsten för den delen.

Jag håller dock helt fullt och fast med Jesper om att det finns många yrken som vårt samhälle skulle klara sig bra utan – även om jag inte riktigt tror våra listor skulle överensstämma helt (men jo, teleförsäljare är vi överens om).

Till syvende og sist lutar jag skarpt åt att hålla med Agnes som skriver om skitjobb som ”den extrema osäkerheten i att inte ha fasta tider och vara utlämnad till maktfullkomliga chefers godtycke [den] futtiga timlönen eller maktlösheten inför att påverka sin arbetssituation [samt] den sociala miljön, hur tärande den ibland är” för vilket jobb du än har kan det kännas som ett skitjobb för dig. Inte ens yrket i sig är nödvändigtvis ett skitjobb: att diska² på ett ställe kan vara ett skitjobb, att diska på ett annat kan vara det bästa man gjort.

Att ha ett skitjobb innebär dock inte att man inte kan ha någon yrkesstolthet³.

Men det kanske bara är jag som inte fattat grejen och är motvalls.

___________________________________________________

²diskare kom på hundrade, sista, plats när yrken skulle kategoriseras enligt popularitet. Etta blev ambassadör.

³se avsnittet (Yrkes-)stolthet och fördom om du redan glömt det

Texten tidigare publicerad på kan.mabande.se