skrivet

Helt tankad släpps just nu spår för spår på Lillemans hemsida. Det startade 15:e december och hittills är åtta spår släppta, men för den som vill veta hur den kompletta skivan låter är det bara att läsa vidare – JustDet.se har lyckats snacka till sig en exklusiv förhandslyssning.

Plattan öppnar bra med Knack, knack (vars video finns recenserad på JustDet.se sen tidigare) och fortsätter med Flyphonic-producerade Stegen som jag saknat som nog är skivans starkaste spår. Det handlar om hoppet om återförening och avsaknaden av en förebild och Tinas röst ligger som en lugnande smekning över hela låten – jag hoppas på fler låtar med henne i framtiden.
Som en klar kontrast till Stegen… finns låtar som Uuu (ett av de ännu osläppta spåren), en riktigt oseriös förfestlåt som jag inte kan rå för att jag smågarvar till när Lilleman och Aaayeah drar rader om nackdelarna och konsekvenserna med fylleraggande.

Plugghästar har ett bra tema, men refrängen låter för hackig och fångar mig inte, vilket gör att det är det första spåret jag hoppar över efter några genomlyssningar. Smygrasism är det andra som jag skippar, dels för att Lillen drar lite väl stora växlar i texten, men även för att beatet och refrängen är under skivans övriga standard. För det är främst refrängerna som riskerar att strula till det på skivan: de där han tagit hjälp av andra står sig fint och gör ibland hela låten, men de han lägger själv funkar inte alltid som hookar.
Ett par lysande undantag är dock Pengar till oss, ett tungt gung där både refräng och verser ligger riktigt skönt över beatet, och outrot Vart e världen påväg där Lillen även passat på att screwa till refrängen en aning.
Just Vart e världen påväg är f.ö. ett av de spåren som gör att det känns som en genomtänkt skiva istället för ett gäng ihopsamlade låtar. Den avslutar på en text- och beatmässigt (om inte en humörmässigt) hög nivå och avhandlar helt logiskt tankarna kring hur samhället ser ut och vartåt det lutar.

En sak som slår mig när jag lyssnar är att det inte finns nån ”låt för tjejerna”, d.v.s. låten rapparen använder för att fixa ligg med. Visst, ett par sentimentala backinnaday-spår finns, men ingen soppig kärlekslåt och det är upplyftande. För det blir ju bara trist när folk anstränger sig för att ha en låt för varje kategori lyssnare istället för att göra låtarna de själva vill göra.

När både Juan Havana och Gonza gästar var sitt spår är det svårt att inte tänka på hur lik skivan låter AP på sina ställen, något som ju är naturligt i och med att de har ett gemensamt förflutet (som även refereras i Rap minnen med Roc-A-Spot). Den som gillade Enligt AP kommer alltså gilla det här, för det är rap i samma genre, men trots likheterna är det en skiva som står på helt egna ben.
Totalt är det 14 spår som kommer släppas och med tiotalet gäster och lika många producenter så ser det på pappret nästan mer ut som en samlingsplatta än ett solosläpp, men Lilleman håller ihop det bra: i slutändan känns det ändå som en persons skiva. För den som inte är van vid skånska kan nog skivan vara svår, men om man däremot klarar dialekter så funkar det riktigt bra, så hooka plattan när ni kan.

• Format: Netplay / mp3
• Speltid: 0:45:01
• Hoppa till: Knack knack, Kom kom, Stegen som jag saknat
• Hoppa över: Plugghästar, Smygrasism