skrivet

Dagens i-landsplatta? Laxmacka Crew-killarna Mofeta & Jerre släppte sin netplay-EP Vad de än säger nyligen, men den känns tyvärr som att den kommer gå förbi utan att lämna allt för djupa spår. Kanske för att det är en skiva som är svår att känna och det ger en recension full med ”om”.

Inför lanseringen av Vad de än säger har Mofeta & Jerre slagit på stort med en snygg video för titellåten och omdesignat hemsidan, men i all produktionsanpassning verkar de ha putsat bort någonting vitalt. Majoriteten av låtarna har produktion / arrangemang som är lite för slickade och resultatet blir friktionslös musik utan kanter – ingenting som fastnar. Intrycket är att det är ett par grabbar utan problem, inte ett orosmoln på himlen och det gör att ”skit i skönhetskraven”-låten Plast känns som dagens i-landsproblem. Det låter nästan lite småreligiöst på sina ställen (framför allt på Kall vinter), men mestadels så låter det glatt och harmlöst nog för ett lågstadiedisco. Den avslutande unpluggedversionen av Vad de än säger är också lite för kliniskt glad och jag rycks helt enkelt inte med.

Dock känner jag att skallen gungar till lite då och då, så någonting finns ju där. De har en grund som, om de hade byggt på den rätt, kunde blivit någonting riktigt svängigt. Om de hade lyckats fånga något av trycket från Spiderdogs-klubbspelningarna så hade det varit en helt annan låtsamling. Om Jerre hade kastat en näve grus i maskineriet eller i alla fall våga låta lite skit ligga kvar i mixningen hade det varit en garanterad headnodder. Om Mofeta ändrat röstläge från det allerstädes närvarande ”naivt glad” till att matcha texterna bättre hade innehållet gått fram (han lyckades ju bra på Piss fattig med Org 12). Om om om…

Jag hoppas att den planerade fullängdaren Bomben kommer bjuda på mer opolerade grejer för, som sagt, det finns nånting stort som lurar där.

• Format: Netplay-EP
• Speltid: 0:17:45
• Hoppa till: 3 (Shit vilket flyt med Allyawan)
• Hoppa över: 1, 5 (Vad de än säger + akustiska versionen)