En lugn middag ihop

Vi skulle träffas ett gäng polare och käka hemma hos G. Inget fancy, utan bara lite hämtmat, dricka och skitsnack.

Tyvärr kunde ju inte P hålla sig i skinnet utan skulle direkt börja kräva saker. Oftast är han schysst och nästan som vi andra, men ibland är han bara så sjukt otrevlig.

Det började typ när vi skulle beställa käket – jag skulle ha kycklingspett från thairestaurangen och han ba’ direkt:

Är det inte jordnötssås till det?

– Ja?

Men du vet ju att jag är allergisk.

– Men det kan väl inte jag rå för, dessutom är jordnötter inte det värsta man kan vara allergisk mot. Tänk de som är allergiska mot vitlök, de skulle ju typ om de var med här med all pizza som G käkar, sa jag och dunkade G menande på axeln.

G höll med och fyllde i att han faktiskt hade en annan polare som är allergisk mot pollen och som aldrig brukar klaga när de käkar ihop.

P undrade om de brukade käka blommor och både jag och G tyckte han var osaklig och onödigt sarkastisk.

Vi röstade om saken och mesen P fick vika sig, så vi beställde kycklingspett till alla tre. Två mot ett, så det var ett helt demokratiskt majoritetsbeslut.

Så, nu när vi hade det avgjort trodde man ju att det skulle bli lugnt, men inte då. Vi fick hem maten och då höll P på och fjantade sig – han låtsades ramla ihop på golvet och höll på att väsa som att han inte kunde andas.

Det slutade med att vi fick ringa ambulans bara för att han skulle hålla på.

Aldrig att han får vara med när vi ska försöka ha lite trevligt ihop igen.

Comments are disabled for this post