skrivet

Problemet med att recensera en skiva ”alla” har hört är att samma ”alla” redan har en åsikt om den, så jag joggar på tunn is hur det än blir, so here goes: Efter klassikern ”skivbolagsstrul” och uppföljaren ”plattan läckte” så kommer Afasi & Filthys efterlängtade fullängdare Fläcken och den börjar inte alls som jag förväntade mig…

Istället för en låt i stil med de tre(!) singlarna är Sol på våran sida en relativt laid back låt, så mina fördomar om att skivan ska vara jämntjock faller ganska omgående. Sånt gillas skarpt! Blandningen av tempon och teman gör att skivan känns representativ för personerna bakom den istället för att, som många andra, bara köra på en eller två imagegrejer.

En annan skillnad mot många andra hiphopsläpp är att Fläcken hade klarat sig alldeles utmärkt utan gästinhoppen. Promoe gör sin grej på Lägg benen på ryggen, men bägge rapparnas texter och leverans känns en bra bit ifrån deras respektive toppnivåer. Det är en låt som skulle platsat bättre som mixtapespår än på ett skivsläpp. Sånginsatserna från Jeppe Körsbär på Coverband är en bit ifrån det jag skulle vilja höra, vilket gör att det blir den låten som jag hoppar över. Även då Danny Lockis levererar bra på En annan väg funderar jag ändå över hur det hade låtit om det bara var Afasi & Filthy på skivan.

Produktionerna ”ligger helt rätt i tiden” (som det brukar heta i recensioner) och Filthy balanserar popkänsla och hiphopfeeling på ett mycket bra sätt. Enda gången det går fel är på de översentimentala stråkarna i slutet av Natten till idag, den enda låt som känns intetsägande vid första lyssningen. Det är inte så att Afasi inte kan sjunga, utan det är bara det att melodislingorna han framför känns platta när de levereras på samma monotona sätt som rappen. Just det orsakar att låten, som ju borde sätta avtryck på grund av texten, bara glider förbi.
Fram till ungefär tredje lyssningen.
Efter det så börjar allt falla på plats riktigt ordentligt och lyssningen hamnar på en helt ny nivå. Även om stråkarna fortfarande är översentimentala så fastnar låten.

Bäst på skivan är tredjespåret Jobb, som tyvärr fått en riktigt trist video inför singelsläppet, där Afasi tar sig an arbetssituationen för landets ungdom och de åtgärder som regeringen föreslagit och genomför. Både ett aktuellt tema, en bra text och att Afasi leker med flowet gör att det blir en av skivans absoluta höjdpunkter och Fläcken är som helhet en skiva som trots sina små skavanker kommer hålla riktigt, riktigt länge.

• Format: CD
• Speltid: 0:51:01
• Hoppa till: 3 (Jobb), 5 (Hemvändarn), 9 (Magnolian)
• Hoppa över: 12 (Coverband)