Hemlöshet, tortyr och ond design

Röhsska Muséet hade häromåret en utställning kallad Ond Design1, en utställning som, av vad som kan utläsas av pressmaterialet, dock hade ett för spretigt urval då det även innefattade design av onda personer (designers som hyllat nazism) och design som simulerar ondska (exempelvis en knogjärnshandväska med dödskallemotiv).

Det handlade alltså oftare om designens olika relationer till ondska än specifikt ond design. Framför allt den sista kategorin känns ofta mer kitsch än ond. Men. Röhsska hade även med design som ingick i en utförd ondska i och med koncentrationslägrens materiel – verktyg som inte var ämnade att brukas till hjälp eller ens neutralt arbete.

Fångjärn för att föra människor i döden.

Under spanska inbördeskriget hade den anarkistiska fraktionen speciella celler för ”psykoteknisk” tortyr (till skillnad mot de nationellas mer handgripliga och aktivt fysiska misshandelstortyr).

Inspirerade av surrealismen var cellerna inredda med ojämna golv som inte gick att stå, gå eller sitta bekvämt på, britsarna lutade såpass att fångarna inte kunde vila på dem, väggarna var målade i bjärta färger, ständigt upplysta av starka ljus och med optiska illusioner, samt att det inte allt för sällan spelades atonala ljud som stressade hjärnan2. Inredningen och cellerna var även designade för att vara fysiskt obekväma i övrigt, så att en normallång fånge inte kunde räta ut sig åt något håll.

Ond design för att besegra en ond fiende.

Bilder från London har upprört. Motiven var av avvisande stadsarkitektur och de som inte skulle få någon plats var hemlösa, uteliggare3. Nitar hade satts fast i marken i en alkov bredvid en port och alla med ens ett uns av empati blev förbannade.

Men anti-hemlös-design är tyvärr inte är ett nytt fenomen utan har förekommit länge (bl.a. ett minne från Harrod’s för 25 år sedan flöt förbi på Twitter4), men det är nog sällan så uppenbart som i det här fallet, som är en övertydlig snabblösning på ”problemet”. Oftare är det, som här i Sverige, i form av bänkar som har för hög lutning eller är för korta för att sova på.

Känns det igen?

Föregående exempel är mer eller mindre uppenbara, men även utsmyckningar strategiskt placerade på överblivna utrymmen utgör ett effektivt hinder för en stunds vila5. Avvisar de utsatta och maskerad som förskönande blickfång för de accepterade är det ond antiaktionsdesign6 i sitt esse: förhindrar de hemlösa från att synas på allmänna platser samtidigt som de med resurser att protestera inte ens märker den.

Vad ser du omkring dig när du går genom staden?

Ett välstädat samhälle utan problem?

Fördrivningspolitik i surrealistisk konstform?

Ljust och fräscht.

___

1 Ond Design, Röhsska Muséet

2 Dècor, Archivo F.X.

3 Anti-homeless studs at London residential block prompt uproar, The Guardian, 2014-06-07

4 @MalinNavelso, Malin, 20140608

5 Public Benches Turn ’Anti-Homeless’, Oh My News, 2006-10-05

6 Inteaktionsdesign?, Skrivet, 2013-02-16

Inga kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress publiceras inte.Obligatoriska fält är markerade med *