skrivet

Jag råkade på en bekant häromdagen och vi bestämde oss för att ta en fika. Under pratstunden kom vi in på att över 30 år sedan aga förbjöds så ökar den igen. Vi var helt överens om att det är hemskt, men inte helt överens om vad som ska göras för att komma åt problemet – hur stoppar vi en sån tendens bäst?

En konstig sak hände dock och jag ska försöka återge det så bra jag kan. Det finns en risk att det inte är exakta citat, men i alla fall. Bekanten höjer rösten så att även de vid grannbordet tydligt hör:

Jag tycker det är bra att barnmisshandel är förbjudet!

Jag studsar till och undrar varför han höjde rösten så där, samt noterar att jag får lite suspekta blickar från grannarna.

Han svarar att han höjde rösten för att han hade en så bra grej att säga att andra borde höra det och visst, jag håller ju med om att det är bra att barnaga är förbjudet (det var ju liksom det vi snackade om), men samtidigt så lät det ju som att jag inte håller med när han formulerade sig så.

Vi snackar vidare och kommer in på ett riktigt intressant spår om informationskampanjer och börjar elda upp oss rejält över hur hemskt det är och hur viktigt det är att vi verkligen gör någonting. Plötsligt ställer bekanten sig upp och nästan skriker:

Men förfan, André! Man FÅR INTE SLÅ BARN!!

Efter det stormar han ut. Kanske för att dra igång kampanjen. Jag vet inte, jag har inte sett till honom sen dess och vet inte. Det jag dock vet är att hela kafét vände sig om och tittade.

På mig.

Blickarna jag får är inte nådiga. En kille reser sig upp, kommer fram till vårt (numera alltså bara mitt) bord, lutar sig fram mot mig och förklarar i väldigt kall ton att han blev slagen som barn och att såna som jag borde spärras in.

Jag försöker förklara att jag inte slår barn, utan vi snackade om vad som borde göras för att … längre än så hinner jag inte förrän någon har kastat en bakelse på mig och därifrån eskalerar det.

Min rådbråkade och steglade kropp återfanns spikad till stadsportarna och … Okej, vi bryter här och går över till övertydlighet istället:

Ovanstående skrev jag ihop för att ge en parallell till vad som händer i samtal / diskussioner på Twitter: istället för att svara direkt till en läggs det in ett tecken eller några ord så att alla som följer den svarande ska se vad de skriver¹, eller så pingas en #hashtag så att alla som följer den kan läsa deras visdomsord.

Problemet är att deras svar då tas ur sitt sammanhang och för den som inte följt diskussionen kan en direkt felaktig bild av åsiktsläget målas upp. Framför allt om det inte är fullkomligt säkert att den svaret riktar sig till kan tolkas så som svaret ger sken av (jag upprepar: aga = dåligt; förbud mot barnmisshandel = bra).

Jag vet att det oftast(?) är av goda avsikter som det görs, eller åtminstone inte med negativa avsikter, men det förändrar ändå inte det faktum att de helt ensidigt drar in andra som inte sett vår diskussion och dess sammanhang.  Som att höja rösten så att grannborden hör.

I de fall det används som en strategi för att hänga ut andra, eller ropa in vem som helst som är en meningsfrände² är det rakt av meningslöst för en dialog. Varför ska det diskuteras med någon vars mål är att visa sig bättre eller ”vinna”? Det är där det landar om det måste tas till grepp som uthängning, eller crowdsourcing av angrepp.

Så, om vi snackar – var gärna vänlig att introducera de du vill ha med i samtalet, ställ dig inte bara upp och skrik för att imponera eller få dit folk.

Du ställer till en scen i onödan och du havererar samtalet.

___________

¹ https://twitter.com/#!/Jerlerup/status/145494058909962240

² https://twitter.com/#!/SagaMp/statuses/123027715682082817

Appendix

Naturligtvis finns det tillfällen där ett angrepp görs med en stilistisk poäng p.g.a. att den som hängs ut är en osympatisk person³, men det är inte dessa som tas upp här. Att på speaker’s corner⁴ raljant citera någon är långt ifrån att göra en privat konversation i allmänt utrymme till ett speaker’s corner.

Det handlar inte heller om att i ett samtal pinga in någon som tros vara intresserad eller har någonting att tillföra. Ett möte där en extern expert rings upp och tillfrågas är långt ifrån ett möte där fönstret öppnas och det ropas till förbipasserande på gatan.

Inte ens att utomstående blandar sig i konversationen är ett problem. Sitter vi två blandade sällskap på ett ölhak och diskuterar och någon av dina polare lutar sig in med ett ”jag råkade höra vad ni snackade om, är det inte så att …?” har personen i fråga ju bildat sig ett hum om vad saken gäller.
____________

³ https://twitter.com/#!/jenspnilsson/status/145648274857132033

⁴ Läs mer om Speaker’s Corner på svenska Wikipedia.