skrivet

En kolumn där slentrianrasismen mot asiater avhandlades råkade ta upp en godisbit i förbifarten. Vi var några som kommenterade och jag passade på att fly iväg frågan till Fazer om de hade nån plan om att ta bort eller förändra den rasistiska karikatyren i Kina-loggan.

Inget upprört, utan bara en enkel fråga. Vi var tydligen flera som frågat, för Fazer beslöt sig för att ta bort gubben.

…och då tog det hus i Helvete, för:

– Det finns väl ändå värre problem än en fånig bild?!

– Javisst gör det det, så varför upprör du dig över att den försvinner? Är det verkligen så mycket att tjafsa om, att du om ett litet tag kommer få köpa ditt godis med en ny logga? Det måste varit en mardröm för dig när IKEA bytte font.

Ett markant mycket värre problem än situationen asiater befinner sig i i Sverige idag är slavättlingarna i U.S.A. på 60-talet, men var det bara stora händelser där och då?

– SIFO säger att 97% av svenskarna inte tycker det är en stötande bild.

– I U.S.A. fanns det 1960 ganska exakt 18 860 117 svarta och 158 454 956 vita medborgare (med mer eller mindre medborgerliga rättigheter). En undersökning med frågan ”är blackface stötande” hade förmodligen givit en bit över 80% som absolut inte tyckte det var någonting att hetsa upp sig över.

I Sverige finns det kanske 30 000 ex-kineser, knappt 0,3% av den svenska befolkningen. Det är alltså ungefär tio gånger fler än bara den aktuella gruppen som tycker det är en stötande bild.

Är det förresten relevant? Är det verkligen en fråga om att de som inte är utsatta ska få bestämma hur de som är utsatta ska känna sig?

– De frågade faktisk några kineser på TV och de hade inga problem med den…

”Hey, boy!”
”Yes, sah?”
”Yer gonna be in the papers tomorrah, name an’ photo an’ all, so you don’t wanna go an’ git uppity now, ya hear me?”
”Yes, sah.”
”Here’s them there question: what y’all colored folks think ’bout that time-honored tradition of blackface?”
”Is no problem, sah.”
”Now there’s a good boy.”

Den som försöker hålla sig under radarn och undvika negativ uppmärksamhet kanske inte är helt ärlig när massmedia kommer och ställer en fråga som garanterar negativ uppmärksamhet om den genererar ”fel” svar.

– Men det är ju en skitgrej!

…och i sitt amerikanska sextiotal sitter Rosa Parks kvar på bussen. Trots att det inte vore så jobbigt att resa sig upp och gå några meter bakåt. En sån skitgrej. Vad ska hon bråka för?

Ah ha, hush that fuss! Everybody move to the back of the bus